×
HelsinkiMissio käyttää evästeitä varmistaakseen mahdollisimman hyvän käyttökokemuksen. Jatkamalla sivustomme käyttöä hyväksyt käyttöehdot ja evästeiden käytön. Lue lisää ›
Hyväksy

Tarre Ahlfors recept för bättre ungdomsarbete: Uppmuntran, ökat samarbete och vuxna som lyssnar

#Myötätuntouutisia

Tarre Ahlfors recept för bättre ungdomsarbete: Uppmuntran, ökat samarbete och vuxna som lyssnar

Tarre Ahlfors recept för bättre ungdomsarbete: Uppmuntran, ökat samarbete och vuxna som lyssnar
Bild: Jani Laukkanen

Det är en iskall och strålande vacker vinterdag i Helsingfors. Tarre Ahlfors anländer klädd i tjock mössa och dunjacka men ett varmt leende pryder ansiktet. Vi träffas för att prata om ungdomsarbetet i Helsingfors och om ungdomar och de utmaningar som unga möter.

Men först några ord om Tarre själv.

Tarre Ahlfors är verksamhetsledare för ungdomsverkstaden Sveps i Helsingfors. Sveps hjälper svenskspråkiga unga att hitta en plats i arbetslivet eller komma igång med studier. Verksamhetsformen är unik i huvudstadsregionen, Sveps är den enda instansen som erbjuder unga dylikt stöd på svenska.

Tarre har jobbat på Sveps i närmare sex år, först som socialtränare och numera som verksamhetsledare. Vägen till Sveps gick via skolvärlden där Tarre verkade i tio års tid som bland annat elevhandledare. Tarre lockades av skolvärlden och ville jobba speciellt med unga som har det svårt.

– Min utgångspunkt var hur jag kan hjälpa eleverna. Till exempel hade en del unga stora problem med att vakna på morgonen och ta sig till skolan i tid. Då frågade jag att ”hjälper det dig om jag ringer på morgonen och väcker dig?”. Om svaret var ja så gjorde jag det. Jag ringde upp vissa elever varje morgon innan jag själv hoppade i duschen. Det var inget besvär för mig men helt avgörande för dem, berättar Tarre.

Tufft att vara ung

En del unga kommer till Sveps för ett enda handledningssamtal medan andra stannar upp till två år. Alla ungdomar på Sveps har ett konkret mål. De ska in i arbetslivet eller börja eller fortsätta studera. Sveps har flera olika verksamhetsformer men gemensamt för dem alla är att man jobbar väldigt konkret med ungdomarna. Det kan handla om att motionera, laga mat och umgås. Dessutom får de unga handledning och hjälp i frågor som rör arbetslivet.

– Vi sätter cv:t i skick tillsammans, hjälper till med jobbsökning och övar och peppar inför arbetsintervjuer. Vi går också igenom normer i arbetslivet, som att den unga förstår att man måste meddela chefen om man är sjuk och inte kan jobba. Vi pratar om hur samhället fungerar och berättar om sånt som FPA-stöd, var pengarna kommer ifrån och hur beskattningen funkar, förklarar Tarre.

I sitt jobb möter Tarre tiotals unga varje vecka. Han konstaterar att det är tufft att vara ung idag och ser att unga har väldigt höga krav på sig själva, på att bli något. På Sveps får man i lugn och ro fundera på nästa steg i livet.

– Unga idag känner en stor press på att man ska vara ”nån” och på att man ”borde” göra på ett visst sätt. Att vara ung i dagens samhälle är svårt, stressigt. Det finns massvis med valmöjligheter, medierna finns överallt, du är hela tiden mobilt uppkopplad. Och därtill ännu kraven på att se ut på ett visst sätt, säger Tarre.

Vuxna som lyssnar behövs

En bidragande orsak till ungdomars problem är enligt Tarre bristen på vuxna som har tid att lyssna på ungdomarna. Om han fick önska sig och ändra på en sak i ungdomsarbetet i Helsingfors skulle han satsa på fler vuxna till grundskolan.

– Finland klarar sig bra i Pisa men hur mår våra unga egentligen? Skolans viktigaste uppgift enligt mig är inte bara att lära ut modersmål eller matematik utan att bygga upp elevernas självförtroende. Speciellt högstadietiden är så känslig att lärare som tar sig tid att lyssna på eleverna är otroligt värdefulla, påpekar Tarre.

Bild: Jani Laukkanen
Finland klarar sig bra i Pisa men hur mår våra unga egentligen?

På Sveps har man märkt att svenskspråkiga unga i huvudstadsregionen behöver ställen att vara på. Det är viktigt att unga träffa andra människor som är i samma situation som de själva. Ett exempel på ett lyckat samarbete mellan många aktörer är Blåa rummet. Med bland drivkrafterna finns förutom Sveps bland annat Folkhälsan och HelsingforsMissions Krisjouren för unga. Blåa rummet startade som ett pilotprojekt förra hösten med målet att erbjuda unga ett ställe att vara på, någonstans där de kan chilla.

– Blåa rummet finns i Lappvikskällaren. Unga från alla ställen är välkomna för att träffa andra och umgås. Ensamheten kan vara svår för ungdomar, det är svårt att få nya vänner. I Blåa rummet finns alltid också en vuxen ansvarsperson på plats, berättar Tarre.

Samarbete över gränser

Flera gånger under vårt samtal dyker frågan om samarbete och nätverk upp. Samarbetet mellan aktörerna i tredje sektorn borde enligt Tarre utvecklas ytterligare. Uppgifterna och linjedragningarna borde bli tydligare. Aktörerna behöver sitta ner tillsammans och fundera på rollerna, på vem som gör vad.

– Det är otroligt viktigt att samarbeta. Men det måste vara klart för alla vuxna vad instanserna gör och vart man ska slussa vidare ungdomarna som behöver hjälp. Att jobba i arbetspar över organisationsgränserna kunde vara ett sätt att förbättra samarbetet, funderar Tarre.

I framtidsvisionerna för Sveps ingår att bredda verksamheten ytterligare för att ännu bättre nå dem som behöver hjälp. En viktig bit som Sveps utvecklar just nu är hembesök. Ibland orkar den unga helt enkelt inte ta sig ens till Sveps. Då kan Sveps medarbetare åka hem till den unga istället.

– Det är a och o att få kontakt med ungdomarna i ett tidigt skede, så tidigt skede som möjligt. Det får inte vara så att den unga ska vara tvungen att vänta på hjälp i månader. Om man bara är hemma passiveras man väldigt fort, så det är viktigt att få ut ungdomarna ur hemmet, påminner Tarre.

En annan uppgift som Sveps vill bli ännu bättre på är jobbsökning, det vill säga att stöda de unga när de söker jobb eller arbetsprövningsplats.

För Tarre är det bästa med hans jobb att se de unga lyckas.

– Det är fina processer när unga vågar prova på något och inser att det kan funka. Att märka att vi ger hopp åt de unga känns bra. Vi vuxna måste lyckas förmedla känslan av att ”hej, det här blir bra, du lyckas!”