Att få prata om döden

När jag hörde talas om HelsingforsMissions Seniorhållplats visste jag genast att jag ville haka på. Trots att jag har vänner tyckte jag att alla tankar i mitt huvud inte riktigt rymdes med i vårt vardagsumgänge. De handlade ofta allvarliga funderingar, om åldrandet och allt det innebär. Hur kan jag acceptera att livet långsamt smalnar, att gränserna för vad jag kan göra blir allt snävare? Och hur kan jag finna ro i det, utan att klaga?

Samtal om livet

Inför Seniorhållplatsens gruppträffar fick jag en lista med femton teman, ett för varje träff. Nästan alla väckte mitt intresse och nyfikenhet att höra andras tankar. Ensamhet, självkänsla, glädje och hopp, smärta och sjukdom, relationer. Tankarna började snurra, och jag anmälde mig till gruppen.

Träffarna ordnas både fysiskt och på nätet. Eftersom jag har svårt att röra mig längre sträckor, passade de digitala träffarna mig perfekt. Jag fick hjälp med att komma i gång med tekniken, och sen satte det i gång!

Att möta personer från olika håll

I gruppen fanns deltagare från flera delar av Finland. Det var roligt att höra ett par dialekter som ekade svagt bakom orden. Vi var sex kvinnor, en man och vår gruppledare. I början var det ovant att öppna sig för helt främmande människor, men vår ledare skapade en trygg stämning. Vi lyssnade till varandra och sakta tog dagens ämne tag i oss. Vi slutade vara blyga, började bolla temat mellan oss.

När vi pratade om träffens tema växte något nytt fram. Jag hade i förväg funderat på vad dagens tema betydde för mig, och att höra hur de andra i gruppen såg på samma sak var oerhört stimulerande. Ibland höll jag med, ibland inte, men jag kunde alltid säga det jag kände. Gruppen var en trygg plats.

Vad väljer jag och vad väljer jag bort?

Träffarnas teman var i sista hand livet, och de fick mig att reflektera över hur jag lever. Vad är viktigt för mig? Vad vill jag göra och vad väljer jag bort? Jag insåg att ansvaret för mina val ligger hos mig. Det kändes både krävande, utmanande och spännande på samma gång.

I gruppen var ingen ensam. Vi lyssnade, delade erfarenheter och stödde varandra. Där uppstod vänskaper som fortsatte även efter att träffarna tagit slut.