Ungas framtidstro sätts på prov – handling behövs

Ungas tro på framtiden har försvagats under de senaste åren. Det handlar inte om en enskild faktor, utan om en längre utveckling där många belastande faktorer samlas. Ungas vardag präglas av globala kriser, ekonomisk osäkerhet och ett framtidssyn som fokuserar på hotbilder. Samtidigt har förväntningarna och pressen på unga ökat. Trots detta är läget inte hopplöst.

Rapporten Ungas framtidstro vacklar – vilka åtgärder behövs nu?, som publicerades i mars av undervisnings- och kulturministeriets expertgrupp, granskar fenomenet, dess bakomliggande orsaker och möjliga sätt att stärka på ungas framtidstro. Samtidigt visar rapporten att majoriteten av de unga (62 procent) fortfarande ser åtminstone relativt hoppfullt på sin egen framtid. Framtidstron har alltså inte försvunnit, men den har blivit mer sårbar.

Press formar ungas vardag och självbild

Den senaste Ungdomsbarometern lyfter fram de krav och förväntningar som unga upplever idag. Osäkerheten ökar särskilt genom oro för att få arbete, press att se bra ut och få en studieplats samt förväntningar på att vara utåtriktad.

I vårt arbete på Krisjouren för unga vid HelsingforsMisson syns dessa påfrestningar konkret i vardagen. Unga beskriver en känsla av otillräcklighet: man borde vara mer, bättre och ha kommit längre i livet.

Samtidigt lever unga i en verklighet där möjligheterna upplevs som oändliga, vilket gör att varje val förväntas vara rätt, genomtänkt och optimalt. Ett sådant synsätt blir lätt en tung börda att bära.

Pressen uppstår både inifrån och utifrån. Den uppstår från en individcentrerad och konkurrensinriktad kultur, studier, föräldrar och jämnåriga – men också av egna krav, såsom perfektionism och jämförelse med andra. För många unga har dessa krav förstärkt uppfattningen att de inte duger som de är.

När yttre förväntningar internaliseras kan de framstå som ångest, självkritik och ofta även kroppsliga symptom. En del presterar över sina gränser tills de blir utmattade, medan andra blir passiva och drar sig undan. I båda fallen förlorar både individen och samhället. Vi går miste om den ungas potential och välbefinnande eftersom livet behandlas som en rak prestationsbana utan utrymme för mänskligt famlande.

Unga behöver ro att växa

Ungdomen är ett känsligt och unikt skede i livet. Det är då identiteten, självbilden och relationen till andra formas. Samtidigt präglas livet av stora förändringar där unga trevar sig fram och står inför det nya. Därför måste unga ges ro att växa.

Detta förutsätter att ungas utvecklingsskede beaktas såväl i det politiska beslutsfattandet som i samhällets strukturer. Vi behöver åtgärder som stärker ungas välmående, inte bara på individnivå, utan i hela samhället.

Tillsammans bygger vi hopp mitt i utmaningarna

Det är oerhört viktigt att både vi, både som individer och samhälle, stannar upp och lyssnar på unga, deras oro och de utmaningar de upplever, utan att avfärda eller förminska dem. Att uppmärksamma utmaningar innebär dock inte att hoppet går förlorat, utan tvärtom. Ett meningsfullt liv är inte ett enkelt liv. Meningsfullhet uppstår när vi tillsammans strävar efter det som verkligen är viktigt för oss. Även om vi i vårt arbete möter kriser, smärta och ensamhet, finns det också ett starkt hopp som bygger något nytt.

Varje dag får vi i vårt arbete se våra unga klienters mod och vilja att göra sig synliga även med det som är svårt, och vi ser en berörande uthållighet under tyngande bördor. När vi går vid en ung människas sida får vi bevittna det trevande som hör till mänskligheten men också hur hoppet träder fram. Hur den unga hittar en ny riktning och sina egna krafter samt utvecklar en starkare förmåga att skapa djupare kontakt både med sig själv och andra.

Hopp uppstår inte ur tomma intet, utan byggs genom erfarenheter där den unga blir sedd, hörd och bemött. Det växer fram genom upplevelser som stärker tilliten till sig själv och den egna framtiden.

I våra Jag räcker till-grupper kan den delade mänskligheten, tryggheten och gemenskapen vara avgörande för en ung person. När ensamheten minskar och kontakten till andra stärks sker återhämtning och tilliten växer. Detta hjälper den unga framåt i livet och lämnar ett spår av tillit som också bär senare i livet.

I HelsingforsMissions kompisverksamhet får unga vuxna som fungerar som frivilliga stödpersoner för andra unga upplevelser av meningsfullhet, handlingskraft och delaktighet. Samtidigt får unga som upplever ensamhet genom en frivillig kompis ett tryggt sammanhang där relationer och tillit kan byggas upp.

Den ungas sinne är ofta också flexibelt. Stöd som kommer i rätt stund, ett genuint bemötande och en djup känsla av att bli hörd kan stärka handlingskraften och tilliten till sig själv samt till samhället och världen.

Enbart ord räcker inte – nu behövs handlingar 

Att stärka ungas framtidstro mitt i krävande globala kriser kräver en omfattande förändring. Stöd för en tryggare vardag, bättre stöd för psykisk hälsa, möjligheter att påverka sitt eget liv samt en förändring i hur vi talar om unga och framtiden. Det handlar om hela samhällets riktning, och för att förändra riktningen behöver vi aktörer från hela samhället. Att lyssna på unga och hålla vackra tal räcker inte. Nu behövs konkreta handlingar som visar att ungas röst har blivit hörd och verkligen tagits på allvar.

I slutändan vill unga samma saker som vi alla: ett gott liv, meningsfullhet och gemenskap – känslan av att vara viktiga och höra till. Unga vill vara en del av detta samhälle. Vår uppgift som vuxna är att möjliggöra det nu och i framtiden.

Vi på Krisjouren för unga arbetar varje dag med stor passion och tro på unga. Vi bjuder dig med. Var den vuxna, samhällsmedlemmen eller beslutsfattaren som tror på framtidens generation. Låt oss tillsammans bygga en starkare framtidstro för unga.

Unga behöver oss just nu.